tisdag 26 juni 2018

Vätternrundan the story!

Så var det avklarat och avslutat, Vätternrundan 2018 ett lopp jag absolut inte skulle köra i år.Jobbade denna helg enligt schemat, men som en lyckträff så hade sommarvikarierna kommit i drift och man kunde ta ut semester. Ju närmare vi kröp Vättern ju mer kom tankarna på att det är ju ett bra lopp att träna inför Ironman då man får lång tid i kroppen. Hade dock tackat nej till min plats i Masklungan som hade alldeles för högt ställda målsättningar för mig. Dök dock upp en fråga från en kompis i Gävle som hade en grupp från Team Sportia Gävle och två vecka före så bestämde man sig för att köra.

Jag lastade husbilen och rullade ner mot Motala på fredag eftermiddag, alldeles för sent för min smak och kom inte fram till brandstationen i Motala i god tid. Passagerarna som jag hade med kom fram 5 minuter före sin starttid och fick akutflytta någon timme. 


Hade tänkt ta ett varv i Stadiumtältet och sedan fixa cykeln i lugn och ro. Men icke, fick ringa och be gruppen hämta ut min startpaket och hämta upp det och kläderna i all hast. Kastade ihop cykeln, fixade kläderna och försökte vila en timme innan start.. Som gjort för en helt bedrövlig Vätternrunda... Som om inte det vore nog så kör jag in ett stift i däcket på vägen till starten och tvingas vända om för att byta däck och slang.


Men när jag tillslut landade i startområdet 20 minuter före start så träffade jag på ett trevligt gäng från Gävle som var laddade, taggade och kändes ha en gedigen plan att ta sig runt sjön på 9 timmar. 



Har ju dom senaste åren haft målsättningar på tider under 8 timmar men ramlat på målsnöret. Så 9 timmar kändes lugnt ur det perspektivet, men när man står där på startlinjen, känner sig lite uppskryten som cyklist och framförallt att man inte tränat för Vättern så kom ändå en osäkerhetskänsla om man skulle hålla i 9 timmar och  kunna gå därifrån med äran i behåll.


Kroppen kändes pigg och fräsch, vi rullade i väg i ett behagligt tempo med en lätt med vind. Fram till första kisstoppet i Gränna var jättenöjd med hur pulsen låg och hur vi cyklade ihop. När vi stannade så hade vi en svans efter oss på säkerligen 100 cyklister där flera valde att stanna och kiss och vänta på att vi skulle köra igen. Var dock något orolig då jag inte fått i mig någon energi alls fram till stoppet, vart en rejäl energipåfyllning med vetskap om att magen kunde vända sig in och ut.. Hittade sedan en bättre rytm och stoppade i mig energi varje var 45 minut och drack med tätare mellanrum. 


Efter Jönköping så var vi 12-14 som snurrade fram och drog av oss 18 i klungan, några hade inte sin starkaste dag. Vart dock väldigt förvånad att jag hade sådan energi och tryck i benen, brukar ju få en liten dipp efter Jönköping!? Men jag fyllde på med energi och tänkte att det var bara att fortsätta så länge det går.
En bit före Medvi var vi fem kvar som tog förningar i den rejäla motvinden och jag fick gräva rejält djupt för att inte stå över min förning. Men med en bild i huvudet att inte missa en enda förning på 30 mil så bet jag i och hittade tillbaka till flytet i cyklingen. När man sedan ser att trippmätaren visar 295 km så kan man bara njuta och inse att man gjort en bra dags jobb i sadeln.


Väl i depån så var det många leenden, trötta men väldigt nöjda cyklister som rullat in på tiden 8:44 och ett mål som avklarats. Ett bra facit att ha med 14 av 18 cyklister med in över mållinjen.


Trotts att tiden inte är i närheten av det bästa jag presterat så är det denna runda som jag känner mest tillfredsställelse med. Kul att få känna sig stark, var en bidragande orsak till att man klara en målbild. Med Masarna så har man senaste två åren varit en av dom som hängt på snöret och bara krigat för att hänga med. Även om man innerst inne vet att alla bidrar till helheten så för egot så är det skönt att känna sig stark!! Ett Stort tack till Måns på Team Sportia Gävle för en väl genomförd plan och kanske på återseende nästa år!!??

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar