torsdag 17 augusti 2017

Solskensaktiviteter

Näs solen skiner så är det väl för underbart att få tillbringa tiden ute och hela dagen innehöll sedan solskensaktiviteter!!

Startade upp dagen med att rensa altan från prylar och sedan bjöds det upp till innebandymatch. Teo var överlycklig över att han fått en egen innebandyplan på gården.

Dom två äldsta juvelerna Leo och Max hade efterfrågat en Pokémonpromenad och vi avverkade 8 kilometer för att leta dessa små djur. Kan verkligen förundras när man följer med vilken åldersspridning det blivit på detta spel, är verkligen allt från fyraåringar till sextiofemåringar som dyker upp på spelplatserna.

Kvällen bjöd på ungdomsträning, kvällen till ära så vart vi fyra som rullade iväg jag, Leo, Teo & Max som gjorde årets första träning. Åter ett pass som var roligt och uppskattades av barnen.

Ornäs Triathlon

Dagen efter cykelvasan är det väl inte precis optimalt att få för sig att tävla igen. Men jag hade anmält mig och en kompis åkte från Gävle för att vara med så det var bara att köra! Bjuder på en riktig bildkavalkad då Sjödinarna och syster var på plats med kamerorna i högsta hugg och all cred för bilderna skall tillskrivas dessa personer!

 Vädret var dock ren misär, regn tunga moln och endast tio garder varmt.

En snabb genomgång av banan och test av våtdräkten före start.
Dock inga bekymmer att komma i vattnet då det var betydligt mycket varmare än på land!

 Simningen gick som vanligt, har verkligen bara ett tempo i kroppen och det är för långsamt för att köra sprint! Hamnade bakom en herre som inte alls gillade att man simmade på fötter och gjorde verkligen sitt bästa för att bli av med en.

Simningen är ju som den är, tränar man inte för att bli bättre så får man ta det för vad det är och det är svårt att var missnöjd.

 T1 gick okej, strulade lite med strumporna då fingrarna inte riktigt gjorde som man ville!

Första delen av cyklingen så frös jag verkligen som en gris, det regnade rätt friskt och benen kändes tunga som betongfundament. Efter fem kilometer så hade man dock fått upp värmen i kroppen och jag tyckte att jag cyklade rätt bra mellan fem och femton kilometer.

Vid femton kilometer började det rycka i höger låret och cykelvasan gjorde sig rejält påmind. Växlade ner några snäpp och öka trampfrekvensen för att bli av med eländet em det lyckades inget vidare.

 Så i T2, som jag förövrigt gör riktigt snabbt, så inser jag att skall jag fortsätta så kommer det att bli med krampryckningar i låret och att det kan bli spännande fem kilometers löpning.

Alla sju-åtta placeringar jag tagit igen på cyklingen försvinner i ett naffs på löpningen. Lyckas dock hålla låret i schack i två-tre kilometer sedan kommer samma symtom i vänster vad och löpningen blir inte någon njutsam historia.

Tar mig dock i mål, klara till och med av att göra en lite spurt för att försvara den placering man hade. Men med ett tempo på 5 min/km så känns inte löpningen något vidare och man har en missnöjd känsla i kroppen.

Benen gör anspråk på rejäl uppmärksamhet efter målgång och det blir några spännande minuter om man skall klar sig stående.

Övervinner dock dom värst ryckningarna och får i mig lite ny energi så man hamnar på banan igen!

Första känslan är att en 12 palts inte är något vidare, men med lite närmare eftertanke kanske det är helt okej med tanke på att det lika väl kunde blivit ett DNF. Man glömmer lätt förutsättningarna man startar med och tror att man kan prestera bättre än vad man kan. Men med en cykelvasa i benen där man tömde sig rejält så får det ändå bli ett godkänt resultat i Ornäs. 

måndag 14 augusti 2017

Cykelvasan

Cykelvasan var ju länge ett oskrivet kort i kalendern, ingen biljett hade införskaffats och endast fyra cykelpass i Mtb-sadeln var avverkade sedan maj månad.

Men på fredagsmorgonen bestämde jag mig och införskaffade en biljett på startplatser. Husbilen packades, sedan rullade hela familjen först mot Mora och sedan vidare till startplatsen i Berga By.
När man är ute på dessa evenemang så är verkligen husbilen oslagbar, man får nära till startplatsen, får en god och lång natts sömn.

Startmorgonen var en av det varmaste jag upplevt på en cykelvasa morgon med sina 10 plusgrader. Var redan när jag kom till startplatsen klockan 06:40 en lång kö in i startfållan och jag fick tillslut plats någonstans mitt i fållan.

Som vanligt har jag stor respekt för startbacken, att åka uppför är en av mina riktiga svagheter med den 85 kilo tunga kroppen. När jag dessutom gör det ouppvärmd så brukar resultat inte bli något lyckat och det vart det inte denna gång heller.

När man sedan väl kommer över krönet så blir det åka av, men för min del känns det även som det är där det som det avgörs vilken tid man får med dagen. Har varit så i samtliga CV att den gruppen jag åker över krönet med är den som jag även går i mål med. Har blivit för gammal för att kasta mig om i huvudlösa omkörningar för att ta mig en plats framåt i kön.

Visst har man upplevt många olyckor genom åren i Vasloppspåret, med detta år kommer jag sent att glömma när man ser en klubbkamrat falla handlöst och landa på huvudet. Där och då fanns inte några tankar om bra tider och att fortsätta utan självklart stannar man när det ligger en medvetslös cyklist i gruset halvvägs ut i spåret. Inledningsvis blir jag rejält orolig då kontakten under 5-6 minuter är obefintlig, får hjälp av ytterligare en cyklist att larma och spärra av i spåret för att vi inte skall bli påkörda. Sedan går det ytterligare lite tid innan det dyker upp funktionärer och sjukvårdare. Visar sig att vi inte är långt ifrån depån i Risberg, sjukvårdarna ber mig rulla ner till depån i Risberg och där förklara skadeläget för ambulanspersonalen som anlänt.

Efter detta så avtog känslan för att tävla rejält och jag var bokstavligen helt själv i skogen. Men efter några minuters rullande med funderingar på hur det gått egentligen så beslutar jag mig för att ta resterande dela av loppet som ett träningspass. Milen i ensamhet rullar på innan jag samlat ihop en grupp med avdroppade cyklister, ingen är riktig sugen på att hjälpa till så jag kör bokstavligen tills jag kroknar.

När jag väl kroknat kommer det ikapp fler cyklister och jag får några mil på rulle för att återsamla lite kraft i benen. Med två mil kvar blir vi en kvartett som cyklar på, samarbetar riktigt bra, alla tar sitt ansvar och drar.

Är väl först i Moraparken som hornen växer fram i gruppen och det börjar bli lite race. Inser snabbt att varken huvudet eller benen finns för att race, jag tar det rätt lugnt och njuter av omgivningarna i Mora innan jag rullar i mål. Visst är det alltid skönt att gå i mål, men jag känner inte någon speciell glädje, tankarna finns hos den olycksdrabbade cyklisten och man kan bara hoppas att det slutar bra!

torsdag 10 augusti 2017

En lättnad, tunetmil och fotografering!

Då är det äntligen som om en liten sten har lättat från både kropp och själ. Huset besiktat och iadg fotat. När man jobbar med tidspress och samtidigt har fyra barn som kräver sin uppmärksamhet så kan man ibland verkligen vara en usel far och sambo.

Maten dom senaste dagarna har verkligen inte hållit någon vidare kvalité, Ikea, Max och varmkorv med bröd är det som man mäktat med.

Men nu är alltså sista skruven på plats, huset besikta med endast några mindre anmärkningar, men inget som jag inte visste om och idag har fotografen varit på plats och fotat. Så nu är det nog bara några dagar så ligger det på hemnet.

Det positiva är att barnen fått några dagar med camping hemma på gården då det fejats och putsat på huset in på småtimmarna. Föddes väl även ett önskemål att åka en tur när vi var klara och kanske blir det cykelvasan i alla fall!!??

Var väl då tvungen att prova Sparken och se om den håller ihop!? Körde några rejäla backar med bra belastning under en timme och det verkade hålla!! Sämre var det med benen och flåset som verkar fått sig en rejäl dipp av allt snickrande..

 När jag ändå var på hugget så passade jag på att för första gången i år köra ett Tunetmilen. Bjöds på ett tjugotal deltagare, blå himmel, medvind ut och motvind på vägen hem.

Visst kändes det att det var första gången i år, en puls som skenade och ben som det sprutade mjölksyra om.

Resultatet får jag vara nöjd med och det genererade en fjärde plats med några riktigt vassa herrar på dom tre platserna framför. Dagens tid för egen del var 10:34 (snitt 40,5), dagens segertid och även nytt banrekord sattes av Johan Sonesson och skrevs till 09:11.

Men tåligast idag är väl ändå mina fyra barn som först stått ut med en halvgrinig far och sedan släpar har runt på dessa juveler på alla möjliga cykeltävlingar!! Men tusan vilken glad och positiv far dom fick efter lite idrottande!!

tisdag 8 augusti 2017

Need some more time!!

Just nu räcker inte dygnets tjugofyra timmar till och jag skulle tacksamt tagit emot ett tiotal till.

Trots att jag i Onsdags gjorde sista passet innan semestern och trodde då att dygnet helt plötsligt skulle bli lite längre. Inte för att jag på något vis vantrivs på jobbet, men det är rätt skönt att få några veckors timeout för att fokusera på husförsäljningen istället.

Drog igår i sista skruvarna på altan så nu är den saken att bocka av, men visst känns det lite märkligt att bygga en altan på 70 kvm när man ändå skall flytta om två månader. Men helheten på huset blir ju betydligt trevligare!
Så är det nu någon cyklist som vill ha ett i stort sett helrenoverat hus som kräver minimalt med underhåll sommar som vinter så är det bara att slå till. Hade inte familjen blivit så stor så hade jag aldrig kommit på tanken att sälja. När vi började renovera för lite drygt sex års sedan så gjorde vi allt för att kunna, leva och åldras i detta hus så visst skall det säljas med en rejäl kniv i hjärtat.

 Träningen har verkligen lyst med sin frånvaro, har endast fått till ett mtb-pass då huvudet fullkomligen jäste över med renovering och ett break var behövligt. Vart ett pass på helt outforskade vägar, rejält uppför och utmanade stigar som hittades på.

Tyvärr så slutade träningen med ett fiasko då jag åter tappade vevarmen. Denna gång så hittade man en låsning som var sprucken på vevarmen och åtgärdade det hela. Nu känns dock deltagandet i Cykelvasan rejält tveksam, visst kan man cykla för cyklande skull, men jag vet inte om huvudet också förstår det när man står där på startlinjen!?

Har även hunnit med ett bröllop då min kusin vart herr och fru. Ett mycket vackert sådan, med trevligt folk, god mat och riktigt väl uppstyrt.

Vart ett bra break att gå på bröllop, man hann andas en stund och umgås som vuxna människor.

torsdag 3 augusti 2017

Ungdomsträning

Åter kört lite ungdomsträning med lillklingorna där Teo cyklar. Denna dag var väl inte suget på topp när han somnade i bilen på väg till träningen.

 Men kommer han bara ut och upp på cykeln så är det hur kul som helst och han vill inte riktigt sluta. Fadern som är med och springer blir inte heller på så dåligt humör när han får röra på sig.

 Detta träningspass är ett av Teo:s favoriter då det var mycket teknikträning på programmet. Han gillar skarp att cykla och lägga kottar i en hink. Men att åka i småhoppen i Tallmon är det bästa av allt och där vart vi kvar efter träningen till och med.

Eftersom vi vart kvar lite längre och skulle cykla eller springa hem så vart vi tvungna att fylla på med lite energi på macken. Ibland rullar livet bara på, man glömmer att njuta, men idag njöt jag av att se hur han utvecklas och man blir alldeles varm i hjärtat när dom lyckas med nya svårigheter.

Pysslet på huset rullar på och altan bygget går framåt. Nu börjar det dock bli lite bråskande och det är dags att växla upp tempot om man skall hinna.

måndag 31 juli 2017

Ett långpass.

Efter två intensiva dagar med snickrande så vart det dags för ett långpass på jobbet. Ett arbetspass som började i ett perfekt tempo, han serva, städ och arbeta bort lite pappersarbete.

Vi han till och med ett fyspass på det individuella planet fast det gjordes gemensamt. För egen del vart det intervaller på cykeln där pulsen skrämdes upp rejält.

 När vi hunnit med det som stod på måste listan så började det pingla i klockorna, först ett sjukvårdslarm, sedan assisterade vi en annan station med några fordon på en skogsbrand och under natten så släckte vi en bilbrand.